Ok, nu är jag verkligen tillbaka, no big deal. Men ändå, det som känns lite är alla ord jag nu fått ur mig. Vad gör jag med dom? 544 kommentarer om inte några fler, vad gör jag med dessa? Inläggen kan jag ju få över men vad ni alla skrivit och tyckt "försvinner".

Det kanske räcker med att jag läst och begrundat dem alla och att de finns i mitt hjärta?

I morgon ska jag ut på äventyr! Maxen och jag ska träffa MissC och hennes härliga lilla W, så roligt! Maxen är lite hostig, håll tummarna för att han inte får feber!

Nu ska jag ringa England. It´s good to be back!

//©AnnelieH

Jag tror att jag ska flytta tillbaka. Jag grejar inte det sega.

//©AnnelieH

Ok, då är det gjort! Tack för alla gulliga kommentarer.. Jag valde meterobloggen. Den kändes helt ok och jag minns att jag kollade den innan jag började här!

Detta är så typiskt mig så förvåna er inte om jag är tillbaka här om en månad eller två! Jag raderar inte denna blogg utan jag kommer med all säkerhet använda mig utav vissa inlägg och insikter i den nya bloggen..

HÄR ÄR DEN>>>>>>>>>    http://www.metrobloggen.se/annelieh

På återseende!

//Annelie

Jag känner mig lite rastlös och funderar på att byta blogg. Jag vill dels prova något nytt och dels är jag lite irriterad då jag mailat bloggagratis.se med frågor och jag har inte fått svar. Har ingen aning om VART eller om..

Däremot känner jag ju självklart att mina bloggisar jag träffat här är väldans viktiga för mig. Mer än vad jag kunde föreställa mig.

Jag har en enkel fråga. Ni som brukar läsa min blogg. Hänger ni med mig? Skulle ni ändra i era länkar, skulle ni fortsätta vara min bloggis om jag flyttar på mig?  (rodnar lite och känner mig skitläjlig..haha)

//Annelie

Jag kanske har visat kortet förut på Maxen, det utan gitarr..(skratt). Men what the heck, det ÄR ju underbart..*suck*

//Annelie

Vilken dag det blev igår! Tack älskade familj för att ni finns! Vi åt grillad kyckling, potatisgratäng och glass med hemgjord chokladsås!

Mycket bus och stoj och på toppen av det lilla Lovisa, snart två år.. Hon äger världen, hon äger oss alla!

Nu är det en ny dag. Livet känns lite enklare just nu även om "flocken" är splittrad. Storebror är inte hemma, han kommer ikväll. Då kan jag andas ut helt och hållet, tokmamma som jag är.

Jag har suttit och kollat igenom lite bilder. Hittade den hel del på alla ungar men kan inte fråga de stora om lov så det får vänta.. Två bilder hittade jag på Maximilian. Jag tror att han är runt 3 år då.

Detta kort minns jag så väl för ljuset i hans ögon fick mig att studsa till. Älskade, älskade hjärteunge min..

Jag skaffade mig en gitarr. Av någon anledning ville jag lära mig själv och ja, det gjorde jag eftersom jag är envis som synden. Jag satt uppe, klinkade och kollade internet nätterna igenom ett tag. Kanske skulle jag börja igen? (skratt). Det ledde i alla fall till att Storebror började spela och han är en naturbegåvning. Maximilian oxå. Hur många 3-åringar fokuserar och går in i varje ton sådär? Jag tror att han ska få börja spela, om han vill, bara om han vill...

Ha en trevlig dag alla Ni!

//Annelie

Jag verkar ha ett stort sömnbehov just nu. Jag sov ett antal timmar på dagen igår och ändå somnade jag helt utmattad INNAN midnatt igår, helt galet.

Jag har ett behov av ensamhet men ändå inte. Det är svårt att förklara om jag ens behöver förklara. Kärleken förstår i det tysta, förstås. Jag hör hur han planerar dagen med lillbus. "Så kan vi åka dit och göra det"... Det fyller mitt hjärta med en enorm kärlek, svår att beskriva. Han lämnar mig "utanför" men vägen "in" är helt öppen. För mig är det respekt. Han är min lärare när det kommer till ovillkorlig kärlek, helt klart.

Det kryper i mig och behovet av ensamhet får konkurens. Vad vinner jag på att grotta in mig en hel dag? Jag misstänker att myrorna får mer fäste i mig då än vad jag vill. Jag frågade mitt hjärta, faktiskt, jag gjorde det! Inom mig tänkte jag tanken, "vad behöver JAG idag". Bilden som då dök upp var en BBQ, en grillning med familjen, med kusinerna, med Gölliga svägerskan och Farbror H. Lättnaden spred sig likt en löpeld i kroppen och jag ringde. 5 minuter senare var det bestämt. Dom kommer idag, vår älskade familj kommer att umgås ikväll...

Med dom kan jag vara helt mig själv. Behöver jag gråta, då gråter jag. Behöver jag skratta så skrattar jag. Kärleken jag får från barnen är enorm och bekräftelsen likaså. Min dag har löst sig. Myrorna har åter krupit tillbaka till djupet av sin stack. Lugnet är åter i min kropp.

Jag tackar min själ, jag tackar mitt hjärta och jag bugar mig för verkligheten...återigen.

//Annelie

Ja, inte har jag hittat mobilen. Jag har väl kanske inte letat sådär jättemycket heller.

Idag har storsonen varit hemma. Min underbara "lilla" gubbe! Jag tyckte han borde "belönas" med en dag ledigt så jag fyllde i en ansökan och skrev "trötthet" som anledning.. (skratt)! Tack kära mentor S för ditt stöd och din förståelse.. Bubben har sovit ut, haft en härlig dag och är nu påväg till Gulliga flickvännen med nyladdade batterier.

Själv sitter jag här och saknar kärleken och Maxen. Som tur är Älvan hemma. Min älskade lilla gumma, vad vore mitt liv utan henne?

Bäst jag slutar skriva nu innan jag börjar att gråta, ha!

//Annelie