Mitt hem skiner. Det är plockat och fixat, dammsuget och torkat. Ja, mamma är här och håller mig sällskap! När mamma höll på igår och studsade runt kunde jag dels sova ett par timmar och dels spendera tid med Maximilian. Vad vore jag utan henne? Jag kunde även ta en riktigt lång och härlig promenad till ICA med min underbara lilla ängel (dottern såklart)!Tack för att du ville följa med!

Vad mer är att jag kunde jag slappna av och inte vara i total sändning utan vi delade på det, precis som kärleken och jag skulle ha gjort. Tonåringarna var hemma igår båda två, sonen med sin käresta och så lilla Krupp-Maxen. I nuläget sover alla utom Krupp-maxen. Han vill ha bullar och te till frukost men med tanke på den medicin han nu får så vore socker lite galet att ge honom. Jag har precis pratat med sjukvårdsrådgivningen. Mer aeromir, i med 12 tabletter BETAPRED, sedan MER aeromir och till slut, frisk luft!

Jag saknar dig, min kärlek. Jag saknar dig så att det svider i mitt sinne. Du har trevligt med gubbarna, åker på isen, sladdar, busar och du ler med all säkerhet totalt, innuti. Jag vet att du oroar dig och tänker på mig men jag sänder dig mina lugna tankar. Jag och svärmor din fixar det. När du kommer hem idag vill jag känna dina starka armar om mig, känna din andedräkt mot mitt öra när du viskar att du älskar mig. Det håller mig stående, bara tanken på dig håller mig upprätt. Du är min, mitt livs kärlek och frände.. 17 år, 17 år min vän..är det inte häftigt så säg..

Genom att adoptera denna droppe och placera den på din hemsida/blogg, så visar du sympati för alla utnyttjade barn som finns på vår jord. Droppen är en symbol för alla tårar som fälls jorden runt av barn som lider i sin ensamhet.

Besöket hos Gyn igår gick bra. Tack min kära vän S för att du finns! Vi lägger endometrios på hyllan så länge. Det syns inga cystor på ultraljudet men det säger ju inte så mycket egentligen. Det kan finnas andra orsaker till smärtan och det han kunde se var att jag antagligen har polyper i livmodern. Låter ju kul (not). Nu ska jag behandlas med en medecin i 10 dagar för att sedan komma tillbaka efter nästa mens. Jag fick bättre smärtlindring som tur är. Vi får se vad som händer och utgår härifrån.

Maxen mår skit och jag måste medicinera mer. Han har Aeromir ochPulmicort. Han har lite svårt att andas men det går bra ändå.

Jag försöker sända ut positiva tankar till kärleken. Vad han ska ha kul idag och imorgon! Inom mig gråter jag för jag saknar honom så intensivt. Så är det när det "blåser", vi blir då ett oslagbart team och nu känner jag mig halv. Däremot klarar jag mig såklart, men ändå..

//Annelie

Det började med att kärleken kom in till mig och viskade att Maxen orkar inte vakna. I mitt sömndruckna tillstånd undrade jag självklart vad F-N JAG hade med det att göra, kärleken skulle ju lämna idag. Jag hade ju massa annat att göra på morgonen, just DENNA morgon. Då hör jag honom hosta och jag blir alldeles klarvaken och tjurigheten är som bortblåst. Han har ju krupphosta!

Bara att ladda om från att ha en timmes ensamhet och känna om det hade varit nog eller om jag skulle ha unnat mig några fler timmars tysthet. Nu MÅSTE jag vara hemma och det känns inte lika kul som om jag hade valt det själv. Hemmet ser ut som ett bombnedslag. Jag har äntligen lärt mig att inte städa bort ångest eller för att behålla kontrollen. För mig är det enorma kliv framåt. Tur att mamma finns.. ;).

Kärleken har åkt och kommer imorgon kväll. Mitt hjärta saknar honom redan.

//Annelie

Kolla vad jag har fått utav min bloggis NINI..

"Awarden behöver inte delas ut till ett visst antal bloggar och det behöver inte följa med någon motivering. Man gör som man känner för helt enkelt. För det är det som är bloggandets kärna!

Det är bara att hämta!"

Jag känner dej
Jag känner dej så väl..
Dina fasor, dina våndor
finns också i min själ
Du är mitt kött och blod..
du bär ett dyrbart namn
och min kärlek
utan villkor.

Så stor och stark på dagen
men så liten mitt i natten.
När ingen ser, när ingen vet
kommer gråten mitt i skratten..

Fem fingrar ska skydda dej
Ett är månen
ett är solen
ett är Polstjärnan bakom molnen
ett är hopp och ett är tro...
Handens fem fingrar

vaggar dig till ro... 

                               ...Lisa Nilsson.

//Mamma

Vi har en ruta i vår familj. Under ett uppslitande samtal en gång slog det mig att man måste kunna göra en ruta, en fyrkant som man visuellt kan kliva in i. I den rutan stannar tiden, tryggheten och lugnet tar över. Där kan man berätta precis VAD man vill för mamma, hon blir inte arg. DET är en gyllene regel med rutan. Man får ta det helt enkelt och följa "reglerna" hur ont det än kan göra i hjärtat.

Vi har varit i rutan. Nu ska vi ta hand om det som kom, ärligt och rakt. Det är tufft, riktigt tufft men som jag sagt till de mina.. "Det finns ingenting vi inte klarar av att ta, ingenting."  

Idag är åter en hemmadag. Fix och trix blir det. Ska oxå försöka sova en stund innan jag ska iväg till den där braiga gynekologen..(huva).

//Annelie

Idag har jag varit hemma. Jag och dottern har pratat, kollat på film och bara varit. Svägerskan ringde och frågade om vi skulle hänga med till stan. Till stan?? Jag är aldrig där och känner heller aldrig någon längtan så jag sade nej och kröp förnöjt ned i soffan igen. Dottern frågade vad det gällde och jag berättade och hon ville verkligen åka så vi gjorde det..

 Såhär ser en bondtölp ut inne i stan..

 Pinsamma mamma, bäst man gömmer ansiktet!

 Björn Borg...hmmmm..trosor, oh my!

 Dotterns härliga farbror var med och självklart skämde han bort sin enda brorsdotter och köpte 4 par åt henne, omg!

Denna stund var väldigt behövlig, för både mig och dottra. Självfallet är de bilder jag lagt upp godkända av henne.Tack kära H och S, vad skulle vi göra utan er?

Smink. Vet inte riktigt vad man har det till, i ansiktet fick jag höra, ha!

Nu tillbaka till verkligheten. Ska försöka lägga Maxen som är helvild. Dessutom har bror kommit hem och ska ha ENSKILT samtal med mamsen.

//Annelie