Direktlänk till inlägg 13 mars 2009

Saknad och kärlekens vingar.

Av Annelie - 13 mars 2009 09:54

Jag hade tänkt skriva om min saknad. Saknaden när Storebror går på morgonen och kastar iväg ett sådant där lite halv vresigt "hej då". Om  hur jag då kan stoppa honom, le lite sådär käckt och säga - ursäkta?  Att han då ibland vänder sig om, stövlar emot mig, pussar mig på kinden och ler tillbaka. Jag tänkte söka efter en bild som kanske beskriver just den känslan. Jag hamnade istället på sidor där människor mist sina älskade och beskriver sin saknad, i ord.


Jag, med min "stora" förståelse för livet, kärleken och för den där "andra" dimentionen mäktar inte med. Känslan som med raketfart sprider sig i mitt bröst är så trängande smärtsam att den inte går att beskriva. Tårarna rinner och det känns som att jag tar in hela världens sorg i mitt hjärta, blott för en sekund, men tillräckligt för att jag känner hur mitt inre nästan brakar sönder.


I dessa stunder vill jag bara samla mina närmaste under mina vingar. Skydda dem mot allt ont i världen och aldrig mer släppa dem ur sikte. Istället  blundar jag och ser hur jag sveper min  kärleks vita vingar runt dom, jag pussar små hjärtan på deras kinder och trycker min hand, fjäderlätt, mot deras panna. När de senare kliver in, här hemma, brukar jag le lite sådär hemlighetsfullt för i mitt sinne kan jag se hur dessa små hjärtan sitter kvar där, ett litet smycke som pulserar ut sin kärlek i små portioner.

(bilden hämtad från www.alltinggratis.se)


Jag kan inte och kommer aldrig stänga in mina närmaste av rädsla för all skit som kan hända. Men dessa ritualer är för mig livsnödvändiga för hur ska jag annars uttrycka min oro, min kärlek, min rädsla?  Detta är mitt, alldeles egna sätt att skydda dem på.


Nä, lite meditation på det här, sedan promenaden till jobbet. Jag önskar er alla en härlig Fredag!

 
ANNONS
 
mockapocka

mockapocka

13 mars 2009 11:09

Ja, man får hitta sina egna sätt att tampas med skräcken för att mista. För som du säger; man kan ju inte låsa in dem (även om man vill ibland). Men det här att skriva på bloggen känner jag är så bra! Innan har jag känt mig lite "störd" (rubbad) för att jag vill ha dem så nära, men nu ser jag ju att vi är fler, många till och med. Plötsligt känns det tillåtet att uttala min oro. Då blir den också lättare att uthärda.
Kram

http://mockapocka.bloggagratis.se

 
'♥♥♥♥L med  Juni o Cola♥♥♥♥

'♥♥♥♥L med Juni o Cola♥♥♥♥

13 mars 2009 13:49

jag är också så rädd att de ska hända mina fina älsklingar något...får riktigt tvinga mig själv ibland att inte börja fundera i vissa banor...känner att jag har lätt att låta fantasin skena i väg..på mindre bra sätt...och man kan ju inte skydda dem från allt...bara älska dem för allt man är värd!

http://www.juniocola.bloggagratis.se

 
Ann-Louise

Ann-Louise

13 mars 2009 14:19

Du skriver så himla fint! Å jag vet precis hur du menar; de man älskar skulle man vilja kedja fast vid sig i all evighet, skydda med sin egen kropp in i döden...Hjärtat krampar av kärlek. Jag tror vi ska vara tacksamma som känner så här!

http://40taggaren.bloggagratis.se

 
Nini

Nini

13 mars 2009 14:54

Du vet väl om att du är underbar?

http://nini.bloggagratis.se

 
Christina

Christina

13 mars 2009 15:26

Åh känner så väl igen dem där känslorna...dem tar över en ibland..skönt att höra att man inte är själv att känna så...
Du verkar vara en fantastisk mamma...människa!
Du kan hantera den där övermäktiga känslan..hoppas du har en underbar fredag och mysig kväll med dina älskade..kramisar

http://leonletizialucas.blogspot.com

 
Lena

Lena

13 mars 2009 16:03

Ha en underbar fredag du med ; )))

Kram Lena

http://www.nygards.bloggagratis.se

 
Truddelutt

Truddelutt

13 mars 2009 16:08

Hej! Förlåt att jag varit en dålig bloggis de senaste dagarna. Har haft fullt upp och har helt enkelt inte hunnit besöka dig. Lovar att bättre mig i helgen!
Trevlig fredagskväll på dig!
Kramen

http://truddelutt.bloggagratis.se

 
stort och smått

stort och smått

13 mars 2009 18:10

Du beskriver känslor så himla bra! Beundransvärt!

Jaa! Fredag och vi överlevde! Såklart! Nu är vi oövervinnerliga!
På söndag kväll är vi slagna. Då skriker vårt inre NEJ!!!! Hihi!
: )
Men det är väl normalt?
Ha en himla skön fredagkväll!
Kram

http://agneta.bloggagratis.se

 
mz.olsson

mz.olsson

13 mars 2009 18:55

Jaa. Suck... så där är det...
Hoppas ni får en riktigt skön fredagskväll i alla fall!

http://www.medgrntkortihanden.blogspot.com

 
Mita

Mita

13 mars 2009 20:19

Grattis till vinsten!!

http://rocotopeppers.bloggagratis.se

 
Fröken Sparsmart

Fröken Sparsmart

13 mars 2009 20:26

Känner igen känslan av att vilja skydda sina älsklingar mot allt ont...

http://www.metrobloggen.se/sparsmart

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Annelie - 18 mars 2009 21:17

Häng med mig nu, till min nya "borg"! Bloggagratis har ett speciellt ställe i mitt hjärta, alltid!    Men mina vänner, jag är inte längre än ett klick iväg, så ni som fortfarnade vill ha mig i er länklista, ändra.. (skratt)  http://anneliehb.blogspot...

Av Annelie - 18 mars 2009 18:52

Jag fixar och donar lite. Internet har legat nere typ..*suck*  Jobbet gick bra idag även om jag fortfarande blir helt slut efter 4 timmar..   Nu ska jag fixa lite med min nya sida.. Sen ska jag läsa hos er för glatta livet, saknar mina bloggisar..kra...

Av Annelie - 18 mars 2009 07:21

Solen lyser åter i mitt trötta hjärta. Klumpen är väck liksom tårarna och jag har ofattbart gått hel ur denna storm, igen. Jag har lärt mig massor. Olidligt vore det annars, om jag inte lärde mig något när hjärtat är sådär urvridet och ur funktion.  ...

Av Annelie - 17 mars 2009 12:16

Jag fular mig och tittar in från jobbet. Har tagit en kopp kaffe och nu är min mask tillräckligt hård för att jag inte ska brista ut i de förfärliga tårarna, här, på jobbet.   Ikväll, när alla somnat. Ikväll, när allt stillas, ska jag plocka av mig ...

Av Annelie - 17 mars 2009 08:24

Det sägs att utan de dåliga dagarna uppskattas inte de bra. Kanske stämmer det. Jag är helt känslomässigt dränerad och måste återhämta mig. Det har blåst rejält och i vanliga fall brukar jag resa mig rätt så fort. Jag är så förbannat känslig. Aldri...

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se