Jag är fortfarande like trött. Kvällen igår blev inte alls vad jag och kärleken ens kunde föreställa oss i vår allra vildaste fantasi. Idag öppnar jag och det för att vi ska iväg till familjeprataren. Idag är det en cirkel tillsammans med andra föräldrar till just tonåringar. Ibland önskar jag, som så många gånger förr, att bloggen var helt anonym. Nu blåser det vindar må ni tro och ja, vi står stadigt men tufft är det och tufft blir det.

 Tack för fina kommentarer, jag kikar in till er i kväll.

//Annelie

Jag är äntligen hemma. Trodde i min enfald att jag skulle kunna ta ut min friskvård idag. Det innebär att jag ibland går hem en timme tidigare och då tar en lång härlig promenad tillsammans med Maxen hem. Vid dessa tillfällen brukar jag promenera längs stranden, härligt! Tyvärr tillät inte arbetet det idag då det fattades folk.

Jag är snuskigt trött. Sådär trött som jag inte trodde man kunde vara. Jag har varit vaken halva natten, funderat och rensat bröstet. När klockan ringde 06:00 visste jag inte var jag befann mig. Minns att jag lyssande på 02:30 nyheterna. Dessvärre drog jag med mig kärleken igår så han är med all säkerhet lika trött. Vi har redan bestämt oss för att ta en tidig kväll, så får det bli.

Jag hade tänkt att läsa runt nu men jag klarar inte att fokusera på skärmen, jösses! Nä, jag får steka blodpudding nu och hinka kaffe. Jag öppnar i morgon så jag kommer att inom  14 timmar befinna mig på jobbet igen, hemska tanke. FJORTON timmar kvar i frihet och vem fan tackar mig när jag är 65 och slutkörd...?

//Annelie

 Jag stod och frös i 1½ timme utanför ICA. Helt ok. Mitt huvud och mina tankar blåstes rena och jag kände att jag levde. Ett par intressanta möten och prat blev det oxå.

Det borde avhandlas hur många olika sätt vi människor undviker en kvinna med ett band där det står RÖDA KORSET på som har två bössor i handen och som inte ens skramlar med dom eller låter ropen skalla. Människor som i vanliga fall skulle vinka och le eller till och med stanna en stund och prata rusar snabbt förbi och tar inte ens ögonkontakt. Är jag så skrämmande? Andra mumlar fram ett "Jag lade i bössan igår" eller går in genom den andra ingången (det finns två). Vad är det som driver oss människor?

Det som människorna inte vet om mig är att jag inte dömmer. Jag står inte där för att förnedra människor som av olika anledningar inte vill eller kan lägga en slant. Jag söker inte ögonkontakt med människor som undviker mig och jag drar mig lite åt vänster för att släppa förbi de som jag uppfattar har svårt att passera. Sådan är jag. Jag är glad och oerhört tacksam för det lilla. Det kanske inte gör mig till den bästa av alla skramlare men jag känner en inre frid ändå.

Imorgon börjar en ny vecka. Bara tanken gör mig seg. Det blåser lite igen, som så ofta och jag är ganska trött. Trött på hormoner och tjuriga tonåringar. Trött på telefonsamtal och "koll". Ibland önskar jag att jag vore en sådan där förälder som inte brydde sig så mycket. En sådan där mamma som låter ungarna komma och gå som dom vill. Fan, jag blir aldrig sådan så det är väl bara att bita i hop och vandra på. Vi gör alla våra val och jag har gjort mitt. Nu får jag stå för det och kanske sluta att gnälla?

//Annelie

Kollar in här, med tårar i ögonen och en liten, om än liten, klump i hjärtat.. Härliga mysiga hund, we love you!

Kolla in hans nya hem HÄR!

Jag har fått awarden, mammablogg awarden tillbaka av min kära bloggvän MASKOT. Det känns bra, väldigt bra då hon är en person jag hyser en stor respekt för. Hon har ett djup och en tanke som tilltalar mig och jag längtar varje gång efter nya inlägg och kommentarer från just henne. Passa på att klicka er in till henne och läs hennes tänkvärda inlägg.

Hennes motivation lyder såhär: Livet enligt Annelie är en varm och generös blogg som påminner mig om vad som är viktigt.

Däremot väljer jag inte ut några nya mammor att skicka den till utan alla som känner sig träffade får gärna ta till sig den...

//Annelie

 Maximilian den underbara vaknade med halsont. Han känner sig ok nu men det innebär att det kan vara något på gång med honom. Kärleken däremot mår inge vidare, jag vet egentligen inte VAD som är tok men gissar på förkylning. Han snusar sött fortfarande och jag har ännu inga planer på att väcka honom.

Jag känner mig lite rastlös och otillfreds med mig själv. Jag tror det handlar om brist på dagsljus. Jag tar tag i det idag och tvingar mig ut! Klockan 14 ska jag skramla bössa för RÖDA KORSETS räkning så då får jag ju automatiskt både luft och ljus, härliga tanke! Just idag känns denna blixtinsamling extra värdefull då den går till GAZA och AFRIKAS HORN (svält)

Jag håller på att forma mitt skrivande. I nuläget funderar jag på VAD jag ska skriva. Poesi, novell, roman, fakta eller vad? Där är jag nu i sinnet. När jag väl kommer underfull med vad så kommer det rinna på, det känns så i hjärtat mitt.

Jag önskar er alla en trevlig söndag!

//Annelie

Kolla in min DIKTSAMLING här.

Jag vill bara berätta att Mio har fått ett nytt hem. Jag kommer att återkomma med nya ägarens blogg om hon tillåter det. Det känns så härligt att han har fått ett nytt ställe att vara på, det verkar kanon!

Det gör fortfarande lite ont ibland, i hjärtat. Jag önskar honom och hans nya familj all lycka och välgång..

//Annelie

Kolla in min DIKTSAMLING här.

Ta många tupplurar...

Ja, detta är jag idag. Har tokstädat medans kärleken snarkat. Nu är det åter min tur. Jag kryper ned med en bra bok. Jag struntar i luften idag. Jag ska ju stå två timmar i morgon och skramla bössa.. så BLIR det!

//Annelie