Jag stod och frös i 1½ timme utanför ICA. Helt ok. Mitt huvud och mina tankar blåstes rena och jag kände att jag levde. Ett par intressanta möten och prat blev det oxå.

Det borde avhandlas hur många olika sätt vi människor undviker en kvinna med ett band där det står RÖDA KORSET på som har två bössor i handen och som inte ens skramlar med dom eller låter ropen skalla. Människor som i vanliga fall skulle vinka och le eller till och med stanna en stund och prata rusar snabbt förbi och tar inte ens ögonkontakt. Är jag så skrämmande? Andra mumlar fram ett "Jag lade i bössan igår" eller går in genom den andra ingången (det finns två). Vad är det som driver oss människor?

Det som människorna inte vet om mig är att jag inte dömmer. Jag står inte där för att förnedra människor som av olika anledningar inte vill eller kan lägga en slant. Jag söker inte ögonkontakt med människor som undviker mig och jag drar mig lite åt vänster för att släppa förbi de som jag uppfattar har svårt att passera. Sådan är jag. Jag är glad och oerhört tacksam för det lilla. Det kanske inte gör mig till den bästa av alla skramlare men jag känner en inre frid ändå.

Imorgon börjar en ny vecka. Bara tanken gör mig seg. Det blåser lite igen, som så ofta och jag är ganska trött. Trött på hormoner och tjuriga tonåringar. Trött på telefonsamtal och "koll". Ibland önskar jag att jag vore en sådan där förälder som inte brydde sig så mycket. En sådan där mamma som låter ungarna komma och gå som dom vill. Fan, jag blir aldrig sådan så det är väl bara att bita i hop och vandra på. Vi gör alla våra val och jag har gjort mitt. Nu får jag stå för det och kanske sluta att gnälla?

//Annelie

Kollar in här, med tårar i ögonen och en liten, om än liten, klump i hjärtat.. Härliga mysiga hund, we love you!

Kolla in hans nya hem HÄR!

Jag har fått awarden, mammablogg awarden tillbaka av min kära bloggvän MASKOT. Det känns bra, väldigt bra då hon är en person jag hyser en stor respekt för. Hon har ett djup och en tanke som tilltalar mig och jag längtar varje gång efter nya inlägg och kommentarer från just henne. Passa på att klicka er in till henne och läs hennes tänkvärda inlägg.

Hennes motivation lyder såhär: Livet enligt Annelie är en varm och generös blogg som påminner mig om vad som är viktigt.

Däremot väljer jag inte ut några nya mammor att skicka den till utan alla som känner sig träffade får gärna ta till sig den...

//Annelie

 Maximilian den underbara vaknade med halsont. Han känner sig ok nu men det innebär att det kan vara något på gång med honom. Kärleken däremot mår inge vidare, jag vet egentligen inte VAD som är tok men gissar på förkylning. Han snusar sött fortfarande och jag har ännu inga planer på att väcka honom.

Jag känner mig lite rastlös och otillfreds med mig själv. Jag tror det handlar om brist på dagsljus. Jag tar tag i det idag och tvingar mig ut! Klockan 14 ska jag skramla bössa för RÖDA KORSETS räkning så då får jag ju automatiskt både luft och ljus, härliga tanke! Just idag känns denna blixtinsamling extra värdefull då den går till GAZA och AFRIKAS HORN (svält)

Jag håller på att forma mitt skrivande. I nuläget funderar jag på VAD jag ska skriva. Poesi, novell, roman, fakta eller vad? Där är jag nu i sinnet. När jag väl kommer underfull med vad så kommer det rinna på, det känns så i hjärtat mitt.

Jag önskar er alla en trevlig söndag!

//Annelie

Kolla in min DIKTSAMLING här.