Jag har inte så bra ekonomi och har väl aldrig haft det. Det är självfallet skitjobbigt ibland. Det smärtar som mest är när jag inte kan skänka pengar till välgörande ändamål.

Jag är vattuman. Vi är ofta med i någon humanitär organisation och har ett hjärta som blöder för sådana här grejor. Det stämmer på mig. Jag är medlem i Rädda Barnen och har varit aktiv i Röda korskretsen där jag bor. Mitt bidrag till världen nu är 100 kr till Rädda Barnen/månad och att jag står så ofta jag kan med bössan och skramlar för Röda korsets räkning.

Jag ger av min tid. Jag kan stå utanför ICA här hemma med bössan i högsta hugg och samla pengar, två timmar i regn och rusk. Nu har insamlingsansvarig ringt. Det är dax. Svältkatastrof på Afrikas horn och Gaza kriget. Jag måste ut och samla. Så är det helt enkelt. Det kostar mig min tid, min dyrbara tid jag har på helgen men det skänker mig en viss frid då jag vet att jag bidrar, om än inte med pengar.

Nu är jag skittrött. Så där trött ni vet, så att det svider i ögonen. Jag måste dock ut på vägarna och hämta upp storsonen då han befinner sig hos flickvännen och firar sin 4-månadersdag. Det vore så enkelt att ge efter för "regeln" att inte sova borta i veckorna men jag tror på att vara konsekvent, tyvärr i bland..

Nu ska jag dricka kaffe och hålla mig vaken.

//Annelie