Nu är det gjort. Jag kan inte riktigt förklara mina känslor just nu. Jag har lite svårt att andas och tårarna rinner. Jag har släppt iväg mina små dikter. Det känns lite tomt och konstigt. De har ju dammats av och finns nu, för er som vill. Jag måste ut och gå, andas lite.

Här är länken, sprid den gärna om ni vill, men bara om ni vill.

 Här kan ni klicka : "Den skrivna känslan".     Klicka på "shop". Nu måste jag gå ut ett tag.

Tack alla ni som hejat på mig, det här känns verkligen så stort. Nu har jag gjort det och även om inte ett förlag "antagit" mina dikter så har NI gjort det. Utan de hejaropen hade inget hänt.

//Annelie

Jag sitter hemma hos svägerskan och hennes familj. Korten är tagna, nu ska jag bara välja ut ett. Vad detta är svårt! är jag verkligen så tjock i ansiktet? Oh my, haaa!

vi ska försöka få ihop en text om mig oxå. En beskrivning av författaren. Någon som har ett förslag?  Oj vad detta blev svårt, att få ihop ett omslag!

Nä, nu måste vi sätta fart och få denna lilla diktsamling i hamn!

//Annelie, skrivet med bulle i munnen  ;)

Jag hade verkligen svårt att sova inatt. Många tankar som skulle bearbetas, även känslor.

Nu är det coffee time. Kärleken sover vidare. Maxen ligger och kollar in Nickelodeon, som så alltid på morgonen. Idag ska jag träffa familjen, farmor och de andra. Sedan, senare, när allt är lugnt, kortet fixat och jag är nöjd så ska jag trycka på "publicera".

Marion, jag kan inte svara på dina kommentarer någonstans. Jag tackar dig här. Orden behövs inte, du vet ändå, tack..

//Annelie