Jag har vilat mycket idag, både huvudet, hjärtat och kroppen. Min älskade mamma har farit omkring här, som hon brukar. Aldrig skiner väl spisen som den gör när mormor är här. Aldrig släpper jag mitt hem så fullständigt som när mormor är här och sprider sin kärlek!

Det har varit en bra dag. Den styrkan jag har samlat på mig behöver jag nu, det blåser lite, igen. Mest av allt behöver jag nu sömn, så godnatt ni alla, wherever you are..

//Annelie                                

Idag är sista, absolut sista lediga dagen innan allt sätter fart. Jag börjar jobba heltid igen. Idag behöver jag en vilodag, både fysiskt och psykiskt. Kärleken är oxå trött. Det tar på krafterna att vara ledig.

Min mamma kommer idag. Min alldeles egna lilla mamma. Jag behöver henne nu, mer än någonsin. Hennes blick som ordlöst genomborrar mig och ser. Hon vågar inte säga något, då blir jag bara arg. Arg för att hon ser mig och för att hon förstår när jag så febrilt försöker gömma. Då minsann ska hon se. Nu förstår jag. Jag är själv mamma nu, på just det sättet. En mamma som ser, det vill jag vara. En mamma som känner, det vill jag vara. 

Äntligen kan jag ta emot hennes smekning på min kind, utan att ilsket vända mig bort. Hennes sätt när hon lägger huvudet lite på sne och tittar på mig med sina varma bruna ögon. Idag ska jag inte stöta bort, idag ska jag varmt krypa in i hennes famn, jag behöver den vilan.

//Annelie

19 timmar har jag varit vaken. Helt slut är jag, och söndergråten.

Vi grät tillsammans ikväll, du och jag. Min själs spegel. Varför ska det vara så svårt? Varför måste jag skrika när jag egentligen är rädd? Skitsamma. Vi grät vackert bägge två. Det behövdes. Kramarna, de två kramarna. Krampaktigt höll de tag i en tid som försvinner. Vi växer med den, du och jag. Det är svårt för oss båda. Men du, lilltroll, det fixar sig. Mamma har torkat tårarna, stärkt av värmen och kärleken som bor inom dig.

Ur allt detta kliver vi in i en annan tid, framtiden. Men du, den byggs av ärlighet, tillit och respekt. Väx med det, du underbara. Så minskar jag rädslan och tystar skriken..