Alla inlägg under december 2008

Av Annelie - 20 december 2008 20:55

Det har varit dramatiska 24 timmar i mitt liv. Dramatiska timmar fulla av sorg, gråt men även kärlek.


Jag grät igår. Jag grät inatt. Jag grät även i morse. Vilken förråd av tårar jag måste ha samlat på mig den senaste tiden. Maximilian, den lilla varma goa pojken min, skickade fram Lovisa till mig och sa "Mamma gråter, hon behöver en kram". Lukas tittade på mig med sina outgrundliga busiga ögon och undrade nog vilken planet jag är ifrån, men han var ok.. Känslor som är öppna och ärliga, även om en mamma/faster gråter, är inte skrämmande för barn. Jag frågade honom helt ärligt om det var läskigt och lite tyckte han att det var, men hans kroppsspråk visade förståelse.Maximilian är självklart van vid alla mammas tårar, stup i ett.


Det har varit befriande att gråta. Mitt hjärta är lättad och den klump jag byggt upp senaste tiden är borta. Nu är allt naket och rent igen. Sköljt och även tumlat.


De stora är inte hemma. Saknaden och tomheten efter dom sliter i mig. Jag får hålla i mig för att inte ringa och be dom komma på studs. Jag har pratat med bägge två idag. Båda har sagt att dom älskar mig innan de lagt på. Båda har det bra och är lyckliga där de är, inte i mammas famn, utan ute i vida världen..Jag är glad för deras skull.



Jag tänker äta godis i kväll och somna i kärlekens armar.

 

Av Annelie - 20 december 2008 13:19

När jag la Lovisa hade jag radion på. När hon somnade in spelade p4 en låt med Winnerbäck och Miss Li. Ni har säkert alla hört den men de sista raderna berörde mitt hjärta, fick mig att återigen se och känna den tysta kärlek som utspelar sig mellan mig och mitt livs kärlek.

Jag är övertygad om att man överlever, utan varandra. Man klarar sig och allt det där. "Jag skulle kunna leva utan den där blicken som får mig ur balans" (Winnerbäck). Sant, kanske, men så väldigt onödigt..


När livet lunkar på, vardagen med alla dess bestyr. Möten, jobb, tonåringar, samtal, sms..Då behöver man ibland andas in varandra och stanna upp. När jag behöver dessa "stopp" hör jag alltid någon låt eller ser något på tv:en som påminner mig.


men jag skulle aldrig ha tålamod nog
att bli förstådd
ingen känner mig
så väl som du
jag skulle fastna i min ensamhet igen
om du lämnade mig nu

(Winnerbäck, om du lämnade mig nu)


Det är det som kommer med åren, med att man kämpar och framför allt, att man hör i hop..

Av Annelie - 20 december 2008 11:26

Dagen efter kaoset. Jag har landat, känner mig självklart fortfarande sorgsen men beslutet att återlämna Mio snabbt har växt sig starkt och sant. Det är inget fel på Mio, han är lika underbar i dag som han var igår. Men hans beteeende, även om det går att korrigera passar inte. Jag skulle inte kunna slappna av, ens med Maxen. Jag klipper bandet och släpper honom med kärlek. Jag är övertygad om att han kommer dit han ska, dit där det är meningen.


Kärleken och jag har pratat mycket. Det blir en valp nästa gång. Jag skulle så väl kunna tänka mig en Vit Herdehund, jag är förälskad i rasen och vad de står för.


Natten har varit lång men givande och jag är trött på ett sätt jag tycker är skönt. Lilla älsklingen har vaknat ibland, har haft feber och somnat om i min famn. Vad jag har tittat på henne i natt när jag inte kunnat sova. Vilken vacker liten varelse hon är. Så trygg och så fantastisk! Hennes bror går inte av för hackor heller. Han är varm och kärleksfull med henne på ett sätt jag tycker är otroligt och som jag INTE såg mellan mina stora (host). maxen vaktar sitt revir och pendlar mellan att vara underbar och härlig till "det beteendet nämner du inte vid namn"...


Jag skickade iväg kärleken med busarna och nu sover lilla pluttan. Jag ska krypa ned bredvid henne och ta en powernapp.. Tack igen, ni underbara bloggare och läsare...


//Annelie

Av Annelie - 19 december 2008 22:44

Tack för alla värmande kommentarer. Jag vet att jag gjort rätt, jag vet det bara. Nu ska jag bara handskas med känslorna. Jag fattar inte hur kärleken kan vara så lugn. Han sover nu i soffan. Helt galet.


Jag tänker inte bara på Mio, utan oxå på "ägaren". Det kändes lika bra för henne som för mig så hon är nog oxå i chock. Jag känner mig rutten där oxå och vi har pratat. Förlåt mig...


Lilla gumman, min lilla tjej sover nu sött i min säng.  Jag känner mig hedrad och så stolt och ärofylld över att hennes mamma lämnade över henne till mig. Nu ska jag krypa ned bredvid henne och titta på henne.


Återigen tack, jag gråter när jag läser era fina kommentarer och tankar. För mig är det helt otroligt att någon ens vill läsa min blogg och kommentera. varje enskild kommentar betyder så mycket. Era ord helar och öppnar mina ögon..jag bugar.


//Annelie

Av Annelie - 19 december 2008 20:50

Det började så bra. Mio, min Mio. Idag, även fast det var lugnt omkring honom, även fast min plutta lämnade honom ifred och inte gick fram till honom så visade han tänderna, tyst och otäckt fast jag var bredvid. Han klistrade henne med blicken och sedan visade han allt. Jag hade Lovisa bredvid mig och hjälpte henne med handen, att klappa fint.


Jag är chockad, jag kan inte ha en hund som jag inte kan lita på. Jag tycker att jag har gjort allt rätt, gett honom space och en fredad plats, hållt människor borta, you name it. Men lovisa och små barn hör till mitt liv.

 Det kanske är bättre att skaffa en valp?


Just nu gråter jag igen. Kärleken har kommt tillbaka efter att ha lämnat tillbaka honom. mitt hjärta är krossat, likaså en massa drömmar och planer. Jag tog rätt beslut och jag tog det snabbt. Ni som vet mer om hundar än jag kanske har en annan åsikt, vad vet jag.. Ont gör det i alla fall, ont i själen och tårarna tar bara inte slut.


Mio, min vackra fina vän, jag har svikit dig. Jag gav dig ett hem, en strand, en skog och en massa tid. Långa härliga promenader, lek och sök. Jag ryckte bort det ifrån dig, snabbare än blixten. Det är nog inte ens ditt fel, din reaktion.. Men min vän, två veckor av mitt liv och du vann mig. Jag känner mig bruten och rutten.


//Annelie

Av Annelie - 19 december 2008 16:33

Nu är dom snart här, mina bonusungar, våra kusiner, våra bästisar! Lilla gumsan har feber men vi "ignorerar" det. Gölliga svägerskan litar på mig och det känns så bra! Ett helt dygn ska dom vara med oss och nu får jag testa på att vara FEMBARNSMAMMA, whoooooooooo hoooooooooo!


Jag känner mig stark och härlig idag! Denna känsla ska jag rida på ett tag nu. Bara njuta ska jag och gosa in mig med lilltjejen, mitt lilla troll! Hon ska sova med MIG och kärleken får sova på soffan, ha! (sängen vår är bara 120cm). Killarna är oxå gosiga, självklart, men dom ska på Bandy så jag och snorpan blir alldeles ensamna ett tag.. :)


Nu ska jag ta en kopp kaffe, kolla in kärleken, flörta lite och vänta in älsklingarna..

//Annelie

Av Annelie - 19 december 2008 12:15

Jag har nog inte hunnit smälta den rent barnsliga lycka jag känner från igår! Allvarligt, jag vinner ALDRIG någonting, ha!


Idag är en ny dag. En dag där städning, handling och Mio promis är jätteviktig! Kusinerna kommer senare, mina goa små pluttar! De ska sova över och bara vara med oss, jag längtar! Vi har precis kommit hem efter att ha ätit lunch tillsammans och nu ska Maximilians rum städas. Stampe ska få rent i buren och springa lös en stund innan rummet blir belamrat av barn..


Mio och Stampe har nosat på varandra genom buren. Jag väntar lite med att släppa dem lösa tillsammans då jag inte har någon erfarenhet ännu av kanin och hund. Någon som besitter kunskap om det, berätta gärna?!

Stampe "stampade" en gång, första gången de sågs och jag trodde Mio skulle skita på sig! Men det har inte skett igen och de var riktigt söta bägge två när de nosade..


Nä, nu kavlar jag upp armarna och städar på, wish me luck!



//Annelie

Av Annelie - 18 december 2008 23:09

 Min son, min kärlek..Den finaste kommentaren jag någonsin fått..du är en ängel.. Hoppas du och gulliga flickvännen har det mysigt och tryggt, jag tänker på er, gullungar!



Gratttis mammma du är värd det hjärtat för du är ett hjärta själv GRATTIS :)

av oliver den 18 december 2008 kl 23:05  
Skapa flashcards