Direktlänk till inlägg 31 december 2008

Nytt år

Av Annelie - 31 december 2008 21:56

Jag saknar min son. I 14 år har vi firat tillsammans. Nu i år bröts den kedjan. Det värker i hjärtat på mig. Det har hänt så mycket det senaste halvåret. Jag har inte hängt med. Ena dagen är mina små små, nästa dag är de stora med "egna" liv och kärlekar. Här sitter jag, som en geleklump av ångest på golvet och ropar "stoppa tideeeeeeen"!


Nu funkar det ju inte så och jag har ju som sagt var fått insikten, (finns att läsa HÄR för nytillkomna läsare och handlar om frigörelsen mor/son) Jag överlever men det känns tomt ikväll...


Detta har varit ett omtumlande år. Fort har det gått. Jag har varit föräldraledig på fredagar sedan juni, inte haft någon hjärnhinneinflammation, inte varit i England (skratt).


För 17 år sedan firade jag och kärleken vår första nyårsafton tillsammans. Jag frågade honom härom dagen om han mindes vad jag hade på mig. Han överraskade mig genom att berätta EXAKT vad jag hade på mig, vad han hade på sig och VAR vi var. Nu snackar vi om en man som inte ens kan sina barns personnummer..


Jag ser fram emot 2009...

//Annelie

 
ANNONS
 
Paula

Paula

31 december 2008 22:49

Oj, 17 år, du är härmed min idol. :-)
Imponerande. *ler* Grattis.

http://lso.bloggagratis.se

 
Ingen bild

marion

31 december 2008 23:17

Ledsen, men kan bara inte låta bli att skriva igen!Jag förstår mer än du kan ana hur det är när ens barn väljer att fira storhelger med en "annans" familj typ flickväns/pojkväns, men det är nog så det ska vara, men ont gör det när någon fattas.Nyårskram (17år underbart)!

 
Ingen bild

Annelie H

31 december 2008 23:23

Marion, varje gång du ger mig en reflektion eller ett avtryck av att du har läst vad jag har skrivit så blir jag alltid lika glad! Nu kan jag ju inte kommentera tillbaka till dig så jag gör det här!

Min son skulle ha varit här MED sin flickvän men eftersom vi blev sjuka blev det avblåst. Sonen har knappt varit hemma så han är inte smittad, då valde han flickvännens familj.. Tack för dina ord, de värmde och de behövdes..KRAM TILLBAKA!

 
Ingen bild

marion

1 januari 2009 00:52

Tack Annelie! Du ska veta att det är inte för inte jag läser och tar in det Du skriver, mycket av det du har med gör intryck på mig och ibland behöver jag skriva några rader, än en gång, jag gillar dina dikter. Kram

 
Truddelutt

Truddelutt

1 januari 2009 14:30

Härligt! Och Romantiskt!! Det visar ju att du betyder något för honom. *ler*

Har inga barn själv så kan inte sätta mig in i exakt hur du känner. Däremot har jag en syrra med två vuxna söner (25 och 28). Kommer ihåg hur jag kände det när jag började inse att de börjar bli vuxna och då jag förstod att jag inte kommer att träffa dem lika ofta som man gjorde när de var små osv. De fick ju ett eget liv så att säga. Speciellt i tonåren då kompisarna var viktigare än allt annat.
Det kändes konstigt och tungt för moster (mig alltså). Menar, de är ju det bästa jag har i mitt liv. Det värdefullaste.
Men så kom jag ju på att jag finns ju i deras liv iaf. Fast på ett annat sätt bara. Och vill jag träffa dem så finns de ju där och jag vet att jag är välkommen när jag vill.

http://truddelutt.bloggagratis.se

 
Yvonne

Yvonne

1 januari 2009 21:14

Mmm... Dom frigör sig.
Men man glöms inte bort.
Det kan gå dagar när dom inte säger något speciellt om en. Dom umgås hellre med datorn, nån vän eller sitter och smsar.
Och plötsligt en dag så får man ett varmt ord eller en kram i förbigående...
Och så känner man att man betyder faktiskt något ändå! =)
Man är tryggheten för dom när det osar hett, när en kram behövs till tröst eller... Ja, du vet!
Men ibland känns det övermäktigt jobbigt när man märker att dom inte är små längre... Skrämmande...

http://yvonnes-blogg.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Annelie - 18 mars 2009 21:17

Häng med mig nu, till min nya "borg"! Bloggagratis har ett speciellt ställe i mitt hjärta, alltid!    Men mina vänner, jag är inte längre än ett klick iväg, så ni som fortfarnade vill ha mig i er länklista, ändra.. (skratt)  http://anneliehb.blogspot...

Av Annelie - 18 mars 2009 18:52

Jag fixar och donar lite. Internet har legat nere typ..*suck*  Jobbet gick bra idag även om jag fortfarande blir helt slut efter 4 timmar..   Nu ska jag fixa lite med min nya sida.. Sen ska jag läsa hos er för glatta livet, saknar mina bloggisar..kra...

Av Annelie - 18 mars 2009 07:21

Solen lyser åter i mitt trötta hjärta. Klumpen är väck liksom tårarna och jag har ofattbart gått hel ur denna storm, igen. Jag har lärt mig massor. Olidligt vore det annars, om jag inte lärde mig något när hjärtat är sådär urvridet och ur funktion.  ...

Av Annelie - 17 mars 2009 12:16

Jag fular mig och tittar in från jobbet. Har tagit en kopp kaffe och nu är min mask tillräckligt hård för att jag inte ska brista ut i de förfärliga tårarna, här, på jobbet.   Ikväll, när alla somnat. Ikväll, när allt stillas, ska jag plocka av mig ...

Av Annelie - 17 mars 2009 08:24

Det sägs att utan de dåliga dagarna uppskattas inte de bra. Kanske stämmer det. Jag är helt känslomässigt dränerad och måste återhämta mig. Det har blåst rejält och i vanliga fall brukar jag resa mig rätt så fort. Jag är så förbannat känslig. Aldri...

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se