Alla inlägg den 31 december 2008
Jag saknar min son. I 14 år har vi firat tillsammans. Nu i år bröts den kedjan. Det värker i hjärtat på mig. Det har hänt så mycket det senaste halvåret. Jag har inte hängt med. Ena dagen är mina små små, nästa dag är de stora med "egna" liv och kärlekar. Här sitter jag, som en geleklump av ångest på golvet och ropar "stoppa tideeeeeeen"!
Nu funkar det ju inte så och jag har ju som sagt var fått insikten, (finns att läsa HÄR för nytillkomna läsare och handlar om frigörelsen mor/son) Jag överlever men det känns tomt ikväll...
Detta har varit ett omtumlande år. Fort har det gått. Jag har varit föräldraledig på fredagar sedan juni, inte haft någon hjärnhinneinflammation, inte varit i England (skratt).
För 17 år sedan firade jag och kärleken vår första nyårsafton tillsammans. Jag frågade honom härom dagen om han mindes vad jag hade på mig. Han överraskade mig genom att berätta EXAKT vad jag hade på mig, vad han hade på sig och VAR vi var. Nu snackar vi om en man som inte ens kan sina barns personnummer..
Jag ser fram emot 2009...
//Annelie
Vad glad jag blir av era fina kommentarer, tack! När jag är redo lägger jag ut fler. De härstammar från en tid i mitt liv då jag inte var lika trygg i mig själv som jag är nu. Det är många insikter sedan som jag skrev det mesta av det jag skrivit. Det är skönt att kunna se tillbaka, minnas, känna och framför allt SE det jobb jag har gjort, inom mig.
Vi ska smyga iväg till ICA MAXI snart. Sprita händerna innan jag går in i affären, använda kortet, inte ta på någon men vi behöver handla.. Snart har det gått 48 timmar sedanVK-sjukan, usch!
Nu börjar det ta form här hemma. Stora datorn är ihop kopplad igen, vi kan sitta i köket och äta. Ännu är det dock mycket kvar..
//Annelie
Det är med lite bävan jag släpper dessa rader. Under så många år har de bara legat och skräpat. Till vilken nytta? Jag är så oerhört rädd för vad folk sak säga om de läser..tokigt, men sant.
Insikt
När du ser min själs ensamhet
När du ser min förtvivlans hunger.
När du tystar mina skrik om natten,
med len mun, varm, likt blod.
När ditt dunkla sken av grått dis lättar,
då först kan du få mig, äga mig.
Då först äger du rätten,
till min själ..
©Annelie Hallberg
Så bubblande har dagen aldrig varit.
Starka vindar av godhet får min själ att fnissa,
hejdlöst.
Jag för handen över min mun,
dämpar ett vattenfall av virvlande skratt!
Lätt,
jag lyfter och känner min totala frihet.
Jag svävar, voltar och jag skrattar.
Skrattet för mig vidare.
Allt mörkt förtvinar, försvinner.
Renhet.
Ömhet.
Glädje.
JAG NJUTER!
JAG SJUNGER!
Äntligen lever jag.
©Annelie Hallberg
"Rädslans bar
bjuder sin drink.
Kall och bubblande
rinner den sakta nedför
min torra strupe"
©Annelie Hallberg
//Annelie
Min bloggkompis Nini, som har världens coolaste tatueringar, jag lovar, gå in på hennes blogg och kolla. Hon har utlyst en tävling.. Testa, det finns ett pris till och med! Jag har försökt men klarade det inte. Någon av er fixar det säkert!
//Annelie
Jag hade precis fixat klart utmaningen. Hade bara ett par länkar kvar att fixa. vad gör jag, jo stänger ner sidan, jag kryssar bort mig! Jag är så otroligt trött.. Men nu blev jag fanimej pigg av ilska! inte gick det att rädda heller!
Maxen sover gott i nya rummet.. trodde att han skulle krångla men det gjorde han inte. Stackarn är helt slut efter dessa dagar.
Blek och full med målarfärg..
Nu När jag fixat och donat har jag hittat mina dikter. Frågan är väl om de är intressanta för någon annan än mig? De ligger i sitt bruna kuvärt, undanstoppade för världen. Jag får fundera om jag ska lägga ut någon här eller inte..
Hade tänkt att klicka runt mig nu på min kvällsrunda men jag orkar inte, jag gör det imorgon..
//Annelie
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | |||
8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | |||
15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | |||
22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | |||
29 | 30 | 31 | |||||||
|