Kolla in, vilka bilder.. inte kvaliten utan kärleken mellan den äldsta och den yngsta kusinen..

De delar hörlurar..

Min älskade son och min lilla stora vän Lovisa... Nu hade jag behövt en ordentlig kamera! Fast egentligen, i ett sådant här ögonblick kanske kvaliten inte spelar så stor roll...

Pappa och Maximilian kopplar av. Vad jag älskar att smyga runt dom och pyssla. Jag hör hur dom pratar och fnissar eller ibland bara sitter där, alldeles tysta. Då njuter jag.

//Annelie

Nu är det över, nu är det klart.. Kusinerna och härliga svägerskan (och kärlekens bror förstås) har precis åkt hem. Det känns lite tomt men oj så trevligt vi har haft det..!

Nu är jag trött och fruktansvärt mätt. Evs gulliga pojkvän har varit här oxå, han är jättemysig och bara smälter in. Storsonens kärlek kunde inte komma, henne träffar vi kanske senare..

Ikväll ska vi lägga gullungen skapligt och sedan bara mysa. Hoppas på sol i morgon, då måste vi ut ut ut!

Hoppas att ni alla har haft det så bra som ni velat!

Ikväll vill jag att du håller min hand och ser på mig med dina himmelsögon. Jag behöver krypa in i dig och bara andas lugnt, i din kraft. Du, min själs älskade, vi fixade det vi behövde. Vi är ett team. Belöningen är ungarnas skratt, deras ögon när de öppnade deras paket, den goda maten och glasens klingande, deras tack mamma/pappa! Ikväll min vän, min älskling slänger vi dem i säng tidigt, kastar av oss alla måsten och dansar nakna på bordet! (skratt), (vilken syn).

//Annelie

Juldagen är här. Det verkar bli en vacker dag då solen tittar fram bakom träden. Kallt är det oxå, helt underbart!

Nu väntar vi in kusinerna, kärlekens bror med familj! Det ska bli så roligt. De firar alltid själva julafton med Svägerskans familj och sedan åker dom till oss. Tyvärr kan inte Farmor och Kalle vara med i år då det går en släng magsjuka där (kram svärmor).

Maximilian är trött och faktiskt lite tjurig. Trodde han höll på att bli sjuk men jag insåg snabbt att vara uppe sent, vakna tidigt egentligen inte passar en liten sexåring. Det tar ut sin rätt och ikväll återför jag kvällsrutinerna.

Jag är inte trött. Jag är dämpad på ett ok sätt. Glider omkring här hemma och kollar lite, plockar lite och tänker mycket. Nu är det min lilla stund för reflektion och jag skulle ha behövt en lång skogspromenad med Mio. Jag kanske ska diciplinera mig och gå ut ändå?

Universum, jag vill ha en kamera!

Mina killar, överlyckliga, is på tomten!

//Annelie