Jag tror att dom senaste veckorna börjar komma i fatt mig. Det har hänt så mycket.

Jag känner mig mentalt utpumpad. Gråter lätt och är allmänt grinig. Kan i och för sig ha mina ögonblick av kärleksregn men inte alls 12 gånger per dag (typ) som jag brukar. Jag börjar känna igen mina egna signaler. Det är dax att dra i handbromsen nu, helt klart och kliva ned på min plattform och läka. 

Jag känner mig ojordad. Nu är det tid att kliva ned och tänka på sådant som jordar mig och som får mig att känna lugnets smeksamma bris ofamna mig.. Jag hittade ett par bilder på google som får mig att drömma mig bort. Mio, din lilla buse, får mig oxå att tänka på annat och bara släppa allt och promenera i väg. Vi har gått tre timmar tillsammans han och jag idag. Benen och fötterna värker men det ger sig snart. 

Nä, nu ska jag njuta av bilderna, dricka upp mitt kaffe och släcka ned min butik för kvällen, tror jag.

Här skulle jag kunna sitta, länge. Bara njuta av solen, lukten och måsarnas skrik. Stenens energi lugnar mig då den vibrerar så sakta, så sakta.. Att få sitta vid en strand som denna är för mig helt underbart.

Tänk att få tuffa runt här. Jag älskar att åka så här, sakta. Att kunna luta sig ned och smeka havet med händerna. Då renas jag från irriterande tankar och negativitet. Jag fantiserar ofta om det och drömmer mig tillbaka till sommarens härliga dagar och kvällar.Jag saknar vår båt och längtar till första turen för våren...

 Ser ni hur mjukt vattnet är? Som att kliva ned i det mjukaste samhet..*suck* Hit tänker jag drömma mig i natt och simma i månskenet..

//Annelie

Vi gick en jättemysig promenad i morse. Var tvungen att visa upp honom för gölliga Svägerskan och kusinälsklingarna.. Det gick utmärkt men mina fötter värker fortfarande! Detta kommer ju får mig att rasa i vikt..ha!

Nu ska Evelina och jag ge oss iväg på en promenad. Hon måste oxå lära sig att hantera honom då hon självklart kommer att hjälpa till.

Ska se om jag hittar en kamera, kanske svärmor har en. Det är så mörkt ute, kommer sätta på mig reflexvästen! Whooo hooooo, the forrest, here we come!

Japp, nu var det klart och they are home, safe and sound! Kärleken behövde inte ens vänta på dem, allt gick som smort! Så ja, Yvonne, de hade tydligen haft det jätttebra! På tu man hand inne i Stockholm är väl inget man egentligen önskar sin 15-åring, huva!

Själv tycker jag att jag hanterade Herr Ångest ypperligt och klappar mig själv på axeln.

Nu ska jag gå ut med min nya kärlek. Vi ska ta en riktigt lång promenad.

Nu har kärleken åkt för att hämta upp kärleksparet. Jag känner mig just nu ganska lugn då sonen ringde för ett tag sedan och vill att pappa skulle ÅKA kl 1:00 och inte HÄMTA då...Men, har vi sagt 1:00 så är det så! Han lät lugn och helt ok.

Evsen åkte med pappa. Han kommer inte vara hemma före 03:00 tror jag. Först nu, en halvtimme cirka till Stockholm, sedan vänta på tonåringarna, sedan från Stockholm ner till Nynäs och sedan därifrån och hem hi, helt galet! Men vad gör vi inte för att våra gullungar ska få roa sig så säkert de kan? I alla fall vore det tråkigt att åka tom hem och tom dit och vänta och allt det där.

Ska slänga mig i soffan nu och slumra. Misstänker att det är JAG som får kliva upp tidigt med tanke på Maxens tidiga morgonvanor..