Ja, då var det kväll...

Jag sitter här, helt slut! Orkar egentligen inte skriva något av värde men "bloggtarmen" talar till mig, haaa! Jag har överlevt dagen, druckit massor av kaffe och borde känna mig rätt så piggelin..but nope, jag är fortfarande aptrött. Har tvätt att vika och hänga. Bloggar att läsa och kommentera men jag tror att jag ger mig. Jag viker mig för kroppens signaler och kryper ner och gosar in mig.

Kärleken är på övning, hoppas han ser vad som står på bänken i köket och stoppar in det i kylen för jag ids inte... Nya tag i morgon!

//Annelie

Jag sitter på jobbet. Ute faller ett stilla regn. Bättre än skyfall som det var på morgonen. Vi brukar alltid vara ute klockan 8. Inte denna morgon, jag har varit instängd här sedan 06:10. Huvudet känns som om det är fullt med bomull. Jag är direkt skit trött.

Ljudnivån på 15 ungar som inte varit ute i friska luften kan vara bedövande, om man inte som vi delar upp gruppen a´5 barn var. Jag är ändå skit trött!

Jag saknar Maxen, hans vackra ögon och pliriga leende. Jag slutar 15:00 och då ska vi in och möta kärleken.

Igår var Evelina gullet på astmatest. Det gick inge vidare. Vid ansträngning förlorar hon tydligen hela 40% av sin lungkapacitet. Jag väntar med spänning på vad Dr. Per har att säga om det!

Nä, nu ska det njutas kaffe och en liten tur ut i luften för att lätta lite på bomullen i huvet..*snark*

//Annelie