Alla inlägg under november 2008

Av Annelie - 13 november 2008 17:48

- Mamma, i Frankrike finns det bara raggarbilar.


Maxen berättade det för mig i morse...


Påväg hem berättade han att man kan skrika på X. Man får det sa han. En gång gjorde jag det och han blev alldeles molnlös! Han sa INGENTING!


Nu eftersträvar ju jag att man ska vara en bra kompis och behandla alla väl men denna gång skrattade jag faktiskt bara, inombords... dessa ord!

ANNONS
Av Annelie - 13 november 2008 17:39

Ja jäklar... Vaknade i morse och det kändes som om jag sköljt ögat med sand! Är röd och lite kladdig. Hoppas bara inte Maxen åker på det.


Ja då var det "helg" för mig, OCH Maxen. I morgon åker vi till mormor och sover där. Trodde jag skulle vara utan tonåringarna men det verkar som att båda två ska sova hos mormor de med, ha! På lördag träffar jag min gamla barndomsvän, jäklar vad kul det ska bli, Pernilla, here I come!!!


Kommer dock sakna kärleken lite, i alla fall lite... Han får en alldeles EGEN fredag kväll... det är han värd, om han vill..


Jag har lyckats att äta lite mindre. Har inte ätit godis på TVÅ dagar, wow! Det är svårt när man älskar mat! Jag tänker inte bli fanatisk, jag tänker behålla hälften av de kilon jag gått upp. Jag vill aldrig mer bli så smal som jag var förut. Däremot vill jag må bra.. //Annelie

ANNONS
Av Annelie - 12 november 2008 22:04

Så är alla ungar i säng...

Hur man nu får tonåringar att masa sig i säng så här "tidigt". Vi grejar det här hemma hos oss. Jag är en sådan där "regelmamma", säkerligen alldeles dötråkig men jag står för att jag är det. Jag anser inte att bara för att man fyller ett magiskt tal så ska allting förändras. Behovet av sömn ÖKAR till och med under tonåren.

Jag skriver om det en annan kväll när min hjärna inte känns som hemlagat potatismos.


Jag fick en kommentar förut, om att min minsta killes namn är fint. Jag blev så glad för det tycker verkligen jag oxå. Jag läste en gång en bok, för länge sedan. En av personerna i den boken hette just Maximilian. Redan då, som ung tonåring, bestämde jag mig för att om jag någonsin får en pojke så ska han heta Maximilian.


Vår första kille heter inte det. Min man, kärleken, då 21 år gammal fullständigt VÄGRADE döpa sin förstfödda till Maximilian! Jag kan ju för f-n inte en UTTALA namnet och än värre inte STAVA till det, sa han, så sött till mig. Vi kom då överrens om namnet Oliver. Jag ångrar inte det.


Barnet efter det var en flicka, en bedårande vacker liten sak som kom till världen under väldigt dramatiska former. Hon har fått sitt namn efter en sång som både jag och kärleken lyssnade mycket till just då, Evelina..


Tredje gången gillt...Nu var vi lite äldre, hade fyllt 30. Jag var nu inte en ung liten 20-åring som inte visste hur man driver igenom den egna viljan (skratt). Jag sa bara lugnt till kärleken att det var hög tid att han började att uttala namnet M A X I M I L I A N, och lära sig att stava till det. Jag visste redan, inombords, att det var en liten kille.


Oliver, Evelina och Maximilian.. Stora namn, vackra namn, på 3 bedårande själar, starka och trygga, varma och kärleksfulla.. och alldeles underbart normala "skitungar" som VET hur man gör livet surt för sina päron. Men what the heck, vem har sagt att allt skulle vara lätt? Inte jag i alla fall...//Annelie

Av Annelie - 12 november 2008 20:03

Lilla sexåringen, mammas egan lilla tok, sov sov sov! (Han ligger och babblar om allt möjligt just nu)!


Vi såg på TV en stund varpå Maximilian påpekade för oss att vi inte skulle gå på reklamen. Han sa att den finns BARA för att vi ska köpa saker! Jamen svarade jag, om inte reklamen finns, hur ska vi då VETA vad vi kan köpa? Då går man till affären, svarade han sådär klokt som bara han kan...

..efter en liten stund blev det en annan reklam. Denna gång om att ett blöjpaket från pampers bekostar en vaccination för ett barn någonstans i världen. Stelkramp tror jag. Jag frågade honom om det var bra reklam eller inte? Bra reklam svarade han, det blir ju bra för ett litet nyfött barn mamma, hajar du väl!

Min lilla kille, vad vacker han är, inuti och utanpå.. //Annelie

Av Annelie - 12 november 2008 17:39

Jag har överlevt dagen, med nöd och näppe! Det var självklart skönt att komma iväg.

Jag och Maxen tog en skön, stärkande promenad till jobbet respektive sexårs. Det är oerhört mysigt att vandra hand i hand med denna verbala lilla varelse! Samtalen vi har under dessa stunder är intressanta och dessutom lärorika för mig. Jag förstår inte dessa undersökningar som visar hur LITE vi talar med våra barn. Tycker inte att jag gör något annat än pratar med dom, ha!


Eve hämtade lillebror idag. Inte lyckat. De brakade ihop fullständigt. Stämningen när jag klev in här hemma var som en tjock, grötig massa. Olivers piercing varar och jag är verkligen skit trött.


I kväll är en sådan kväll när jag kommer att krypa in i mig själv när alla troll har lagt sig...//Annelie

Av Annelie - 12 november 2008 07:00

...Det var länge sedan jag var så här trött! Dagen jag har framför mig är väldigt lång. Idag känner jag tandvärken mer, kanske för att den andra värken avtagit?


Vad jag längtar till jul-ledigheten...


Nä, en dusch på det här så kanske jag vaknar! 


FEM DAGAR KVAR, sen ryker tanden..//Annelie

Av Annelie - 11 november 2008 21:07

Japp, det känns BRA mycket bättre nu i kväll. Jippie, jag tror nog jag kommer att få sova i natt!


Idag hade jag bestämt mig för att börja leva sundare, träna mer och äta mindre. Dessa underbara tankar firade jag med att trycka i mig en HEL påse Bridge! Det är en ny dag i morgon.. ;)


Så fort jag blir av med min infekterade visdomstand som jag nu lärt mig leva med så ska jag börja trampa på min nästintill orörda ORBITREK ELITE!!!!!

Jag tror verkligen på den, måste bara få rumpan ur vagnen och börja!


Jag slutade röka för 15 kilo sedan, det är dax att ta tillbaka mitt liv! Vilket jag lika gärna kan börja med tomorrow!


Onsdag är det i morgon och jag ska jobba, tjo ho.. kvällsmöte är det oxå. nu ska jag pussa lite på kärleken och bråka lite med tonåringarna, ha!


Väl mött i november rusket..//Annelie

Av Annelie - 11 november 2008 14:58

Jag känner mig bättre. Succesivt under dagen har smärtan klingat av. Tack universum!


Nu blickar jag framåt. Lördag, då ska jag träffa min underbara barndomsvän, min allra äldsta vän! Åker till mamma redan på Fredag med Maxi. Ska bli skönt att få släppa tonåringarna till pappa och bara ta det lugnt hemma hos mor min. Bada ska jag göra, med ljus och allt! Jag längtar.


I morgon ska jag jobba. Det ska bli skönt. Jag behöver det, för balansen i mitt liv. Maxen har varit hemma med mig idag, tack lilla GRODAN!


Har pratat livet med "england", tack gode gud att hon finns.

//Annelie

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se