Jag har sovit inatt. Efter mycket ojande och oroande så vågade jag till slut gå och lägga mig. Jag vaknade till klockan i morse!

När Storsonen väl kommit iväg med bussen lade jag mig igen. 7:40. Jag vaknade 12:00! I am so back on track! Nu bygger jag upp kroppen igen, sakta men säkert och rensar ur alla dessa värktabletter. 

Jag ska åka in senare och byta/ta bort tamponaden, sedan är det klart!

Efter det ska jag stryka ett streck över denna fasansfulla tandhistoria, amen!

Nu är jag återigen hemma, eller har varit det en stund. Har vilat mig lite. Vilket bemötande jag fick på Sankt Eriks Akutmottagning, det värmde verkligen. Jag knallade in, blek och tärd och möttes av en lugn och trevlig dam i luckan. Hon informerade oss om att det var cirka 1-1½ timmes väntetid så vi kunde ta en promenad om vi ville. Jag kände att jag måste få något i magen, kärleken kände detsamma.

Vi fann en pizzeria precis i närheten. Jag försökte tugga i mig men det gick inte riktigt som jag ville men jag fick NÅGOT i mig i alla fall. De var den största pizzan jag sett på länge.. OJ! Banan och curry, nya favoriten. Synd att jag inte bad om en kartong!

Väl inne i väntrummet igen. Oj, vad deprimerande. Människor med svullna kinder, tärda ansikten, plågade ansikten. Jag är en av dom, tänkte jag stilla.

Nummer 83 trycks upp. Jag hade nummer 84. Ut kommer en tandläkare och tar i från KNÄNA, nummer 83!!! Finns det någon nummer 83 här??? Ja, pep en dam lite längre bort. Vilken tur, hann jag tänka då denna man var alldeles för bullrig för mig. Pucko, viskade kärleken och skakade på huvudet.

Sedan var det min tur. Jag fick träffa en lugn, varm och kunnig tandläkare. Precis vad jag visualiserat och bett universum om.

Hon sa att det såg ok ut, lite bekymrat. Hon valde att ta två bilder där jag har ont, i de tänderna jag var övertygad om att det spritt sig till. Inget syntes. Då valde hon att bedöva nederdelen av käken och menade att då vet jag om det verkligen GÖR ont däruppe eller inte. Smärtan försvann. Den rann av mig likt vackert regnvatten en mjuk sommardag..ljuvligt. Det visade sig att hålet verkligen VAR torrt. Kindmuskeln var oxå väldigt spänd och kan med nästan 100% säkerhet orsaka denna tokiga, helgalna värk. Den kombinationen med krampande muskel och torrt hål skapade denna enorma värk. Hon stoppade i något i hålet, med salva och smärtstillande och skrev ut andra värktabletter. Jag ska tillbaka imorgon och byta ut "tussen, om det itne gett med sig. Jag väljer att byta ut den ändå och få det renspolat en gång till... Tack för alla värmande kommentarer, I AM BACK ON TRACK!

Här är jag INTE "spiellt" kaxig...huva!

Min kärlek, lugn och trygg, varm och kärleksfull...TACK!

Ok, jag har bestämt mig, tack M för energin jag fick i och med din kommentar. Vad vore mitt liv utan bloggen, fattigt..?

Jag tar en dusch nu. Smärtlindringen börjar att släppa och trycket och molandet är tillbaka. Det känns som att någon borrar rakt upp i munnen utan bedövning och det surrar på och slutar inte..helt jävla galet, det var ju i underkäken visdomstanden satt. Nä nu jävlar måste jag ta tillbaka min power.

Santk Eriks, here I come!

Den har varit skit rent ut sagt.

Känner mig lite flummig nu om jag ska vara ärlig. Jag har pratat igen, med en tandsköterska på Sankt Eriks. Det kan vara en släng av att det inte bildats en blod bla bla i hålet vilket gör det väldigt öppet. Jag får ta besöket på faktura. Nu sitter jag här och bestämmer mig för om jag ska åka eller inte och visa upp det. Tänk om de säger att detta är fullt normalt och att jag är pjoskig? Det är min största mardröm.

Tack för alla snälla kommentarer, de värmer så väldigt i mitt hjärta.

// Annelie

Det har varit en turbulent dag. Värken är kvar. Väntar in morgondagen så får jag se hur natten har gått etc. Det är rätt dyrt att uppsöka jourtandläkare och på måndag börjar nya barn på jobbet. Jag MÅSTE bli bättre, det bara är så.

Aj och oj. Jag har överskridit dygnsdosen rejält med alvedon. ringde sjukvårdsupplysningen som kopplade mig till en oerhört trevlig man på GIFTCENTRALEN. Jag berättade nästan hur många gånger jag ätit alvedon senaste dygnet. Han återkom efter en stund och hade räknat ut att jag visst hade tagit för mycket men att jag ändå låg inom marginalen och att mina kilon jag bär på räddat situationen litegrann. TACK MINA "SLUTARÖKAKILON" FÖR ATT NI FINNS!

Jag vill inte tjata om denna värk. Jag en positiv, kärleksfull människa. inte f-n är jag ego och tänker på mina krämpor hela j-a tiden. Men denna fasansfulla värk gnager sig in i själen. Jag ju för fasiken HEALER...hur kan det komma sig att jag inte fixar detta? Jag har hjälpt ANDRA med tandvärk. Jag minns två personer med tandvärk som jag hjälpt via distanshealing men inte mig själv. Jag ringer England i morgon. Jag måste förstå detta innan jag blir tokig..

Jag har precis talat med St Eriks jourmottagning. Jag måste stå ut, kämpa på i åtminstonde ett dygn till. Värken äter upp mig.

Det finns hjälp, om det har gått snett. Jag vet om det har gått snett, i morgon, typ...SNARK!

Jag hittade en starkare värktablett. Vi får se om den funkar. Än så länge funkar den inte så där jättebra.. UNIVERSE, BE WITH ME!

Nu ska jag sluta gnälla. Det finns människor, överallt i världen som lider just nu och det UTAN de resurser jag har i medecinväg. Jag sänder de människorna en tanke  och skattar mig lycklig över att jag lever där jag lever.

Mötet vi var på idag gick bra. Jag är stolt över min tonåring, mycket stolt.

Snart nalkas IDOL.Kärleken och Maxen är på bandyn. Evelina färgar återigen håret blont. Vi får se om hon har något hår kvar när hon är färdig.

Nu åker vi alldeles strax. Kärleken har tagit ledigt från jobbet, gölliga svägerskan ska passa Maximilian. Munnen värker som bara den men jag har ändå känslan av att det går åt rätt håll, det måste det göra.

Jag har vant mig vid smärtan, jag kan inte just nu minnas riktigt hur det känns att vara fri från den, ha!

 Jag tänker, ett dygn till, sedan är det över.

Nehe, nu ska saker redas ut och strul ska ägas!