Idag så tänkte jag inte skriva något. För att vara riktigt ärlig så kändes det som att jag inte hade något att framföra. Dagen har varit helt vanlig och det har rullat på som vanligt. Det som var extra kul idag var att min kollega, min vabiga kollega, var tillbaka efter en veckas frånvaro, I love her!

När jag klev in här i sovrummet kändes det som att jag ville krypa iväg från världen. Jag såg framför mig hur jag faktiskt sket i CSI, och hur jag kröp ned i sängen, bara jag. Jag och mina tankar. Det kändes som att jag behövde eller rättare sagt behöver lite lugn och ro.

Jag har inte rört mina kort på väldigt länge. Jag gjorde det idag och jag drog följande kort: Retreat.

Card Meaning:  Spend some time alone in quiet thought. Clear your mind, and focus on your truth and priorities.

Are you pushing yourself too hard, beloved child of god? The angels remind us that rest is a natural cycle in every living thing. Think of the mighty oak tree that grows in spurts and then rests. It draws its nourishment from deep within the earth, and takes its time before growing upward again. Like the oak tree, it´s important for you to nourish yourself with spiritual and emotional "food".

While you are resting, take time to reflect on your heart´s true feelings and desires. Your angels speak to you through your heart and when you listen to and honor your feelings, you walk hand in hand with God and the angels. You will know that it is true Divine guidance, and not just your imagination or wishful thinking if it speaks of your desire to make a difference in the world.

Mitt i prick, som alltid. Jag slutar aldrig att förundras av kraften och visheten i att lyssna på den egna intutionen OCH att samtidigt dra ett kort utav många som passar in på vad det egna hjärta talar om...

Jag har pratat med henne, min mama...min alldeles underbara soulmama! Två timmar pratade vi, om allt, livet, energi and most of all, the highest good!!!

Hon är min reiki/seichim master och helt underbar. Så jordad. Nu pratade vi inte "the highest good" hela tiden utan bara om styrkan i att lugnt be om det i olika situationer. Detta låter lite snurrigt och det är sent, jag är skitrött. Jag kryper ned nu och sover mina 6 timmar... Godnatt!

Nu har vi varit ute på en underbar promenad! Maxen tog sin sparkcykel vilket var rätt kul faktiskt. Han kämpade och kämpade..

Vi tog oss en kopp varm choklad vid havet. Den tysta kärleken som utspeglar sig oss emellan (pappa Tommy och mig), är unik och underbar. Jag tänkte på det när vi satt och hörde havets vågor spela och inte ett ord blev sagt. Ändå, denna enorma förståelse och kärlek som strömmar oss emellan hela tiden. Jag förstår den inte alltid men NÄR jag gör det uppfylls jag av ett lugn som smeker min själ.

...vilka Svenssons vi är, jag och min man!

Gårdagens promenad var väldigt mysig. Farmor kom med och stora son och lilla son. Det var kallt och stjärnklart. Den enda som saknades var dottern som rymt till M som vanligt..

Kyrkogården lös vackert. Det kändes nästan magiskt. Synd bara att lilla M inte kände av den magiska stämningen utan for runt som en spole eller hur man nu säger.. :)

När vi kom hem dukade vi fram ost och kex. Rödvinet hade kärleken redan öppnat. Vi glömde totalt bort att tända ljusen vi förberett. Osten smakade apa men röran jag gjorde var underbar. Jag öppnade en flaska vitt då jag inte gärna dricker rött...Jag tog ett glas blandat med ICA:s fruktsoda (bara där tutar ju varningssignaler om hur galen jag är). Jag kände hur jag blev tröttare och tröttare.. Kärleken och jag flörtade lite vilket är kul efter 17 år. En puss och 15-åringen skrek: - Ge er, inte nuuuuuuuuuuuu

För att knyta ihop detta inlägg kan jag ju meddela Er att jag helt sonika somnade strax efter tio, ja, strax efter TIO!! En mysig lördagskväll...och jag vaknade 07:10 av att Maxen dök ned och berättade om en dröm. Maken då? Jo han snarkade så sött på soffan...vilka Svenssons vi är, kärleken och jag!

Jag har sovit en stund. För att orka med kvällen. Vi ska fixa till vårt hem nu en liten stund för att sedan ta en lång, härlig promenad till kyrkogården för att titta på ljusen. Det brukar vara vackert. Jag har lite dåligt samvete för pappas grav men kärleken menar att även om vi tänder en marsall på hans pappas grav så sänder vi tankar även till min pappa..

..han är klok han, kärleken.

Senare ikväll har vi köpt oss lite gottis...!

Väl mött i vinterkylan..

Vilken morgon det är! Solen lyser vackert utanför och får november frosten att gnistra sådär som bara frost kan.

Jag undrar vad denna vackra lördag bär i sitt sköte. Jag ser fram emot denna dag med ödmjuk förväntan då dagen igår inte var något vidare rolig. Förutom den stunden jag och lille bus hade för oss själva förstås!

Nu är alla på plats och jag kan utmattadad krypa till sängs... vilken jävla dag det har varit, känslomässigt. Jag är helt slut...