Alla inlägg den 16 november 2008

Av Annelie - 16 november 2008 18:51

Jag är fruktansvärt trött. Maximilian har ingen feber, vilket gör mig glad. Däremot verkar storsonen inte må bra. Han ligger hemmas hos flickvännen och har ont i huvudet. Vi trotsar halka och åker och hämtar honom om en timme.

Jag vill ha honom hemma i natt.


Jag känner mig lite tom, nästintill uttömd. Det är ok. Jag kommer att fylla på förrådet i kväll, när tystnade lagt sig och lugnet härskar i mitt hus. Då är det min tid.


Sagt av Maxen tidigare när jag sa något åt honom som han inte gillade: -Mamma, jag måste reskepera dig, då måste du reskepera mig!

En sådan mening kan komma, som ett pistolskott genom luften om jag snällt ber honom att städa efter sig eller dylikt. Dessa underbara sexåringar...

ANNONS
Av Annelie - 16 november 2008 08:33

Vilken ovanlig, trevlig och häftig dag jag hade i går!


På "Pernillas" hiitade jag, hör nu, ett par "viking gore-tech" skor till mig, TILL MIG! Dessa var nästintill NYA och kostade 275 kronor. Det är det ABSOLUT dyraste jag NÅGONSIN köpt där. I vanliga fall får jag två påsar, papperspåsar, kläder till Maxen för det priset. Jag hittade även en nästan ny vinterjacka, från marie philippe för 200 kr. Jag är ingen märkesmänniska så för mig är det skitkul att få ha något som håller..ha!


Nu till min dag med Pernilla, min allra äldsta barndomsvän. Hon kom hem till min mamma och hämtade upp mig. Maxen föll direkt för henne och hon KRAMADE till och med honom utan att han svimmade!  Vi tog en tur förbi "Hallen" Där vi spelade Handboll som små och som tonåringar. Lukten fick mig att minnas så mycket, vilken tid! 


Vi skulle i alla fall ta en "power walk" HERREJÖSSES! Jag släpades runt halva Nynäs! Jag kunde knappt ANDAS. Pernilla bara skrattade sitt underbara smittsamma skratt och PÅSTOD att hon gick på halvfart...


Sedan åt vi en delikat middag tillsammans som Pernilla slängde ihop. Vi satt hela kvällen och bara mös, pratade och skrattade. 

Pernilla och jag har känt varandra i 31 år. TRETTIOETT ÅR! Det är fan helt galet!

vi kom underfull med att ibland har vi inte hörts på ett par år men när vi väl pratar så är det som om tiden stått stilla. Det är för mig tecknet på att vi är "riktiga" vänner.

I löv you Pernis!


Hon sover fortfarande och jag är vaken. Har varit vaken länge. Sitter här och tänker på livet, min kärlek, mina ungar... Vad lyckligt lottad jag är.


Tack universum.

ANNONS
Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se