Maxi har lite feber. Igen. Känns inte så kul. Han är "nyförkyld" och hade lite ont i halsen i morse. Fans jävla skit!!! Tur att han inte blev magsjuk i alla fall.

Saknar kärleken.

Nu ska jag lyssna klart på Karlavagnen. 

Nu är vi äntligen, efter många om och men hemma hos min mamma...

idag, på förmiddagen mådde lillprins bus jättedåligt så jag trodde vi skulle behöva stanna hemma. Han mådde så illa att han bara låg, vit som ett lakan i ansiktet! Efter att ha sovit i 1½ timme repade han sig dock, till min stora förvåning OCH förtjusning.

 Min mamma lagar mat! Vad det är mysigt att få komma hit ibland och bli lite liten... :) OCH lite bortskämd..min mamma är den bästa som finns, förutom mig..LOL

Maxen ÄLSKAR mormors "platta köttbullar"!

Han leker och leker och snart ska vi fika med grannen!

Jag leker vidare här, med mina bilder! Det här var ju väldans skoj.. Jag förstod inte riktigt vad Rosalucia menade i sin kommentar, jag får fundera under dagen, haha! I bland känner jag mig bara för blond..(snark). Vad jag är glad att jag upptäckt denna värld..Till ungarnas stora förtret! Maximilian påstår, han PÅSTÅR att JAG, hans mamma, har blivit BLOGGBEROENDE!!!!  Vad MENAR ungen... ;) ??

Antagligen har han ju som vanligt ganska så rätt i sina iaktagelser och ordval.. På denna bild visar han mig hur man mediterar. Detta under en av våra härliga promenader. Han är 6 år, är vis som en gammal man ibland. Dessa barn, om vi ändå bara tog oss tid att lyssna på vad de egentligen har att säga. Vad mycket klokare vi alla skulle bli! Barn är våra bästa lärare, har jag hört..

En dag tittade han på mig och sa lite lugnt:  -Mamma, jag är så orolig för dig. Jasså, svarade jag lugnt tillbaka, varför då? -jo, du är så kärleksfull mamma...

Så sträckte han ut armarna mot mig och sa KOM HIT..kramade om mig och viskade att även han är kärleksfull. Jag höll inte tillbaka tårarna.

Jag håller på att städa i ordning hemmet för avfärd. Hur underligt är väl ändå inte det? Kärleken kommer att ha en egen helg, utan mig. I morgon hämtar han hem sin Maxi hos mormor och jag vandrar vidare till min barndomsvän. Han är FULLT kapabel att städa själv och ÄNDÅ gör jag som jag gör.

Kärleken har aldrig,, under våra 17 år tillsammans, bett mig städa ÅT honom när JAG inte är hemma. Jag måste fundera på detta..! //Annelie