Jag vet att livet ibland är jobbigt, svårt och svart. Jag vet att man ibland vandrar planlöst omkring i en förvirrad dimma som får en att totalt tappa fotfästet. Vi finns här, för att leda, guida och älska. För att älska er vad ni än gör och hur ni än gör. Sålänge jag andas finns jag här.

Ibland kan man gapa, skrika, ja till och med svära och slänga ur sig saker man ångrar lika fort som de lämnade läpparna. Det är så, livet. Om ni blundar, om ni stänger era vackra blå så känner ni kärleken som flödar,ni SER kedjan som sammanhåller oss. Det är tufft, men tryggt. Ni sliter er loss och det SKA ni göra.

Vi finns här men vi måste respektera varandra. Vara ärliga. Det klarar vi. Jag älskar dig, du underbara tonåring.//Mamma

 

vampireslave

6 november 2008 12:50

vad fint. och starkt. en sån mamma vill jag oxå vara för mina blivande tonåringar.

http://vampireslave.bloggagratis.se

 

Annelie

6 november 2008 13:05

Tack, för värmande ord..//Annelie

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Häng med mig nu, till min nya "borg"! Bloggagratis har ett speciellt ställe i mitt hjärta, alltid!    Men mina vänner, jag är inte längre än ett klick iväg, så ni som fortfarnade vill ha mig i er länklista, ändra.. (skratt)  http://anneliehb.blogspot...

Jag fixar och donar lite. Internet har legat nere typ..*suck*  Jobbet gick bra idag även om jag fortfarande blir helt slut efter 4 timmar..   Nu ska jag fixa lite med min nya sida.. Sen ska jag läsa hos er för glatta livet, saknar mina bloggisar..kra...

Solen lyser åter i mitt trötta hjärta. Klumpen är väck liksom tårarna och jag har ofattbart gått hel ur denna storm, igen. Jag har lärt mig massor. Olidligt vore det annars, om jag inte lärde mig något när hjärtat är sådär urvridet och ur funktion.  ...

Jag fular mig och tittar in från jobbet. Har tagit en kopp kaffe och nu är min mask tillräckligt hård för att jag inte ska brista ut i de förfärliga tårarna, här, på jobbet.   Ikväll, när alla somnat. Ikväll, när allt stillas, ska jag plocka av mig ...

Det sägs att utan de dåliga dagarna uppskattas inte de bra. Kanske stämmer det. Jag är helt känslomässigt dränerad och måste återhämta mig. Det har blåst rejält och i vanliga fall brukar jag resa mig rätt så fort. Jag är så förbannat känslig. Aldri...