Wow, min lilla kille pysslar, DET hör inte till vanligheten.

...VAB. Vad vore livet utan VAB. Fattigt.

Lördagen skulle ju som sagt ägnas åt familjen. Kusinerna föll ifrån, feber båda två, mina små stackare! Svägerskan och jag bestämde under dagen att vi skjuter upp samvaron och vilken tur att vi gjorde det!

Dagen blev ändå relativt mysig. Båda tonåringarna var på annan ort så det var bara lillprins M, kärleken och jag. Vi åt en god middag, fläskfile och coscos med oliver, fetaost, tomater osv. Lillen åt inte. Lillen åt lite chips. Lillen somnade vid 10. Lillen vaknade vid 11 och kräktes..igen..igen..och igen..

Förskolefröken som jag är så håller jag hårt på de magiska 48 timmarna. Man vet inte om det startar igen och om det faktiskt kanske smittar även efteråt (se ROTA viruset som faktiskt gör det). Magsjuka barn är inget jag ens önskar min värsta ovän.

Han är ok idag. Äter lite, leker lite och vilar sedan. Han är med andra ord trött och sliten. 

Jobbet får vänta. Jag hade slagit vad med mig själv om att genomföra EN vecka utan VAB, läkarbesök, tandläkarbesök eller begravning. Efter jul kanske mitt rekord kan slås (skratt) på hur många veckor jag kan vara på jobbet utan avbrott!

Jag blir tokig här hemma. Väggarna krymper och det kryper i mig. Tvätten växer och dammet virvlar i hörnen och vad gör jag? Jo, jag snusar sött på soffan medan lilla M håglöst kollar in Nickelodeon. Ska ta tag i det nu och stöka runt lite.

Nu leker han, kul tycker jag. Då borde jag finna kraften att damsuga lite...

Väl mött!